Evalill Nilsson

Jag intresserar mig för samhällsfrågor i allmänhet och hälsa, vård och omsorg i synnerhet.

Jag har en läkarutbildning i bakgrunden, men arbetar inte kliniskt. Istället är jag forskare vid Linnéuniversitetet, inom området digital transformation av vård och omsorg. Jag måste säga att jag är helt ”mind-blown” av allt som kommer att vara möjligt inom framtidens medicin, hur vi kommer att kunna veta exakt hur kroppen fungerar ända in i generna och hur vi med den kunskapen kommer att kunna skräddarsy bästa möjliga vård och behandling för varje enskild individ. Hälsodata kommer att vara guld värt och vi måste försäkra oss om säker och snabb tillgång till hälsodata av mycket hög kvalitet. Detta får dock inte bli en administrativ börda för vård- och omsorgspersonalen, som redan idag ägnar för mycket tid åt administration på bekostnad av tid med patienterna. Vi måste snabba på automatiseringen av administrationen inom vård och omsorg och frigöra personalens tid så att de kan ägna den åt bedömning/utredning, behandling och mänsklig kontakt.

Ofrivillig ensamhet och otrygghet är ett växande problem i vårt moderna samhälle, och ett område som verkligen ligger mig varmt om hjärtat. Vi behöver fler trygghetsboenden för äldre och för personer med psykisk ohälsa i hela Västerviks kommun, där det finns möjlighet till gemenskap och snabbare tillgång till stöd när så behövs. Utbyggnaden ska utgå från forskning om hälsofrämjande bostäder och fysiska vårdmiljöer, och moderna, smarta hem och de måste finnas i flera olika prisklasser beroende på hur mycket du kan och vill lägga på din bostad.

Hälsa är mycket viktigt för mig personligen också, hur ska jag som individ själv leva sunt och hållbart och öka chanserna till ett långt och friskt liv på en välmående planet. Hur någon kan tro att vi inte alla måste dra vårt strå till stacken för planethälsan är för mig helt obegripligt.

Varför blev jag liberal?
För mig är det den gynnsamma kombinationen av individens frihet i ett samhälle som erbjuder en grundtrygghet som gjorde att jag fastnade för socialliberalismen inom Liberalerna (eller Folkpartiet, som det hette när jag blev medlem i början av 1990-talet). Både socialism och högerkonservatism inskränker individens frihet och cementerar dammiga värderingar och samhällsordningar, medan marknadsliberalism/nyliberalism sviker ansvaret för de svaga i samhället vilket leder till ett otryggt samhälle för oss alla. Kommunism, nazism/rasism, religiös fanatism och andra avarter som skadar vårt samhälle måste bekämpas. Jag har också svårt för populism av alla sorter, som förenklar, eller till och med förnekar, de samhällsproblem vi andra jobbar så hårt med att lösa.